Ja idag har det verkligen varit min otursdag :( Eller början av dagen gick egentligen ganska bra, den var ganska lugn och behaglig. Och så skulle jag och Melwin gå upp till min mamma när hon satt på övervåningen och jobbade och så skulle jag kasta Melwin i luften och då råkade han slå till mina glasögon rakt i golvet så glaset på båda ögonen sprack...så de var dom de..och för er som känner mig och för er andra så kan jag berätta att jag har verkligen skit kass syn jag ser ingenting liksom jag! Kanske ser max 10 centimeter utan mina glasögon. Så ni kan ju tänka er hur handikappad jag blev. Det är ju inte så att jag bär runt på att par extra hela tiden. Problemet är ju att ag har inga extra hemma, jag har ett par som är gammla eller som jag hade innan jag köpte nya i år så dom ficka jag ju ta på mig när jag kom hem. Och mina underbara föräldrar har lovat att dom skall lämna in mina glasögon i morgon så att jag får dom lagade. Som tur var hade jag ju försökring på dom liksom.

Och sen då nästa oturs grej. Jag ska ju ha matteprov på tisdag i Götene, och skulle få låna mammas och pappas bil, problemet är bara att bilen inte startar, den är helt död. Batteriet har dött på bil fan så de blir inget prov på tisdag måste därför ringa min lärare i morgon och fråga hur vi skall lösa problemet eftersom att jag måste få gjort provet. Men han kanske kan skicka de till mig.

Ja då har ni i alla fall fått höra min otursdag, nu skall jag plugga lite och sen blir det natten, eftersom ja inte ser så bra och får huvudvärk kan jag inte vara vaken för länge, plus att jag är jätte trött. Puss på er och så lovar jag att jag skriver mer i morgon.

Hmm tro, denna är svår. För jag vet inte riktigt vad jag tror jag går lite fram och tillbaka mellan att vara och inte vara kristen. Jag är döpt och konfirmerad. Jag gifte mig i kyrkan och vi döpte våran son. Men jag var inte om det kanske var mer av tradition. Jag vet att jag varit kristen en gång i tiden men jag har nog inte funderat så mycket på det. Så jag har faktiskt inget bra att skriva på denna dag.

Ja denna var ju inte speciellt svår :) Ett ögonblick jag minns väldigt väl var när jag vaknade upp morgonen den 30e oktober klockan halv sju och hade jätte ont i magen, jag trodde jag skulle dö...det kom i intervaller och jag förstod snart att mitt barn skulle födas. OCh jag kommer ihåg vilken skräck jag fick och hur rädd jag blev. Om jag skulle klara de och barnet jag hade i magen skulle klara sig och om det var friskt :) Hela den dagen var ett ögonblick jag alltid kommer att minnas. Och när jag var gravid så var de många som sa att dom inte kommer ihåg smärtan och när jag var gravid kunde jag inte förstå hur kan dom inte komma ihåg de liksom de måste ju göra svin ont. Men jag kan ärligt erkänna såhär i efterhand att visst kommer man ihåg lite grann men jag kommer inte ihåg så mycket av smärtan. Kommer bara ihåg glädjeruset som kom när Melwin äntligen kom ut efter 9 månaders väntan :)