Glömde ju tala om att Melwin kryper, han har ju hasat sig fram i ca två månader och de har gått framåt men i onsdagskväll kröp han på riktigt för första gången, det går inte så fort men han kryper :) :) Mammas lille plutt blir större och större kryper sig och reser sig mot saker så nu får man ha ögon åt alla håll så är det någon som har ett par ögon att skänka mig så vore det tacksamt :) :) Haha

Nu har vi fått internett här hemma för ett tag i alla fall :) Har fått låna min pappas dongel ett tag framöver så nu skall jag försöka bättra mig och uppdatera er lite oftare.

Så vad har hänt sen jag skrev sist. Ja nte sådär jätte mycket faktiskt, har haft mamma och lillebror på besök redan dagen efter vi flyttade och sen så var mamma, pappa och lillebrorsan och hans flickvän på besök i Torsdags och min bror och hans tjej stannade kvar över natten och åkte hem igår.

Och i torsdags kväll hände något väldigt jobbigt. Min lillebror och hans flickvän skulle gå ut och gå med Obelix och vi har en nosgrimma på honom inte för att han är farlig utan för att han drar väldigt mcket när man är ute och går med honom. Och ibland försöker han att dra av den med tassarna vilket hände i torsdags inte för att han lyckades dra av den utan han fastnade i den kabinhaken som sitter på kopplet som du fäster i den öglan till nosgrimman. Han fastnade mellan tårna  huden mellan där. Och han skrek jätte högt.

Så min lillebrors tjej ringer till mig och säger du måste komma ut så jag springer ut och det ser ut som den sitter riktigt illa och när jag rör vid de så skriker han bara och när jag försökte se om jag kunde ta loss den så försökte han hugga efter mig och det är ju hans sätt att försvara sig. Min lllebrors tjej springer iväg för att skicka ner Magnus eftersom Melwin ligger och sover så måste ju någon sitta och ta hand om honom. Magnus kommer ner men ingen av oss vågar riktigt ta loss den eftersom han skriker så mycket.

Vi ringer 112 som vidareskickar oss till Räddningstjänsten som i sin tur ger oss ett nummer till jourhavande veterinär här i Falköping. Men hur skall vi ta oss dit skall vi lägga hunden på axeln och gå 40 minuter för att komma dit det funkar inte.

Men redan när Obelix första skrik kom så flockades de människor runt oss som ville hjälpa till och försöka göra sin insats, där har vi småstads mentaliteten alla hjälper alla så gott de går. Så då var den en herre som verkligen var till stor hjälp och stannade hela tiden och även erbjöd sig att köra dit oss, och stanna där tlls vi var klara. Där kan vi snacka om dagens hjälte.

När vi väl kom till veterinären så sövde hon Obelix och plockade bort kabinhaken, dock var det inte så illa som vi trodde den hade nte gått igenom, lite smärtlindring och en uppvaknings spruta och han var på fötter igen dock lite haltandes men han var den glada pigga Obelix igen.

Men det skar verkligen i mitt hjärta när jag hörde honom skrika.

Vill också tacka alla som var där och hjälpte till på ett eller annat sätt!!

Annars har det inte hänt så mycket jag har varit dålig i två dagar men börjar nu att bli bättre, så hoppas att de får hålla sig bra :).

Nu vaknade min lille plutt så skall gå och mysa med honom en stund skriver kanske mer ikväll. puss och kram på er :)