Hej allihopa
Nu har jag öppnat en ny blogg, vilket för mig innebär en nystart och en förbättring :)
Så för er som inte känner mig så tänkte jag tala om att jag heter Caroline och bor i Karlstad tillsammans med min Sambo Magnus, våran son Melwin som är 6 veckor och 5 dagar och våran hund Obelix som är en blandning på rottis/amstaff. Ca varannan helg så bor även Melwins storebror (halvbror, magnus son) Ludwig som är 4 år hos oss.
På dagarna så pluggar jag på Komvux där jag plockar kurser som jag tycker är intressanta så att jag till slut skall få ihop mitt gymnasiebetyg, jag läser på distans så att jag skall kunna vara hemma och ta hand om Melwin eftersom magnus jobbar.

Så nog om mig och dax att börja skriva lite kul saker, idag har jag och Melwin inte gjort så mycket i alla fall inte hittills, vi har varit ute med Obelix i det fina vädret , snö jippi. Sen så har jag pluggat lite eftersom att jag ikväll skall ha nationelltprov i Matte A.
Hoppas verkligen att det skall gå bra, men det gör det nog. Så ni får hålla tummarna för mig klockan 17.00 :)

Eftersom jag inte gjort så mycket kul att skriva om så tänkte jag faktiskt skriva om lite tankar jag haft den senaste tiden, alltså som ni förstått så är jag nybliven mamma och har bara hunnit vara det i ca 7 veckor, det är helt underbart men samtidigt så finns det ju självklart jobbiga stunder, stunder då det känns som att man inte gör annat än byter blöja och matar de lilla odjuret :). Men man får också tid att tänka, och något jag tänkt mycket på det senaste det är faktiskt vänner och familj.

Alltså jag vet inte hur det har varit för andra mammor men jag känner att man tappar lite kontakt med vissa av sina vänner, det känns som helt plötsligt har man blivit mamma och folk tror inte att man har tid med vänner, senast häromdagen fick jag en komentar “men du är mamma nu så du har fullt upp så jag vill inte störa” personen i fråga vet själv vem det var och så är inte läget, visst jag är mamma, visst jag har mycket just nu men mina vänner betyder också mycket för mig och bara för att jag blivit mamma så betyder inte det att jag inte kan vara än vän, en medmänniska som kan bry mig om andra än min son, jag kansk måste ibland säga “tyvärr har inte tid just nu för jag byter blöja ” eller kanske svarar och man hör inte vad jag säger för Melwin skriker så taket lyfter sig,  men det innebär inte att vi inte kan prata senare. Så alla ni som känner mig och känner att ni är ivägen och inte vill störa känn inte så jag finns här för er också.

Sen vill jag säga tack till min mamma och pappa för att dom är så underbara, tack för att ni tagit emot Melwin med stora öppna armar (det finns det fler som har gjort) men just nu tnkte jag framförallt på dom kommer ihåg min pappas komentar när han fick reda på att han skulle bli morfar och så ser jag honom idag han skiner upp mer än solen kan göra en varmsommar dag. Jag är så glad att jag kunnat ge min mamma och pappa ett barnbarn att kunna ge dom den glädjen, att kunna ge tillbaka lite av den glädje dom givit mig genom åren. Känns så himla mäktigt.
Jag älskar verkligen er!!

Sen skall vi absolut inte glömma min underbara älskling, som stöttat mig genom allt! Jag vet att du kände dig överflödig och ivägen inne på förlossningen och att det kändes som att du inte gjorde någonting!! Men att du fanns där och att du gav mig din hjälp och ditt stöd det betydde såå himla mycket mer än du kan tro!! Jag älskar verkligen dig och jag är så tacksam att du har gett mig det finaste en människa kan få! DU har gett mig en underbar familj och en underbar framtid, du har verkligen fångat mitt hjärta och får aldrig släppa det! Älskar dig Magnus!!!

Så nu skall jag göra mig i ordning och klä på Melwin och åka ner för att göra nationellt prov :P   

Puss och Kram syns på stan :P